Is

Bloggen ligger på is.

 
Den kanske återkommer en dag, kanske inte.

Dagens kids

I senaste frisbeegolfrundan gick allt fel. Redan efter ett par banor kastade jag lite snett. Min gamla goda blå distance-driver som har varit med ända sedan starten har nu avslutat sin karriär som kräft-bo ett par meter ut i svartån. Det som jag dock minns bäst av incidenten är hånet från tre ungar i 10-årsåldern som lekte i kanten av ån där det hände. Jag fick ta emot skratt och applåder, en sade "bra kast, bara liiiiiiiite snett", en sade "hoppas du simmar bra" och en annan började någon slags hånfull krigsdans riktad mot mig. I vanliga fall hade jag skrattat lite och tyckt det varit komiskt att de vågade men nu blev jag aningen irriterad på snorungarna då jag och frisbeen kommit hyfsat bra överrens på banan sista tiden. 
 
För ett tag sen såg jag en gubbe som sade till en liten knirre som cyklade på gå-banan och fick ett "håll käften" tillbaka. Nu låter jag som en pensionär men vad har hänt med dagens ungdomar? Det är inget annat än sanning i klyschan att de har tappat respekten för äldre. När man själv var liten fick man hålla sig ordentligt i skinnet då man visste att minsta felsteg kunde leda till ett kok stryk av en 15+are.
 
Mina egna planer på att vara upprorisk mot de äldre ungdomarna fick ett abrupt slut någon gång i lågstadieåldern. Jag och Danne hade bestämt oss för att ställa oss bakom en buske i parken och skrika "vurpa!" åt alla mopeder som åkte förbi, något som vi hade sett på film. Det sket sig redan på den första mopeden. En tusendel av en sekund efter vår verbala attack tvärbromsade moppen så att gruset flög åt alla håll. Vi insåg att vi hade satt både vår första och sista potatis på samma gång, lade benen på ryggen och satte högsta möjliga fart. Vi var jagade.
 
Den första tanken som slog mig var "skönt att jag är snabbare än Danne, nu kommer han bli tagen istället för mig", så bra kompis var jag på den tiden. Och jag hade rätt. Men också fel. Jag var snabbare, däremot så var Danne mycket smartare. Det man inte har i benen får man ha i huvudet. När jag efter ett femtiotal meter kollade bakåt i hopp om att faran var över för min del såg jag att Danne hade klättrat upp i ett träd och moppen hade helt tagit sikte på mig som nu ute på öppet fält hade sämre odds än en kyckling i Thailand. Några sekunder senare var jag ikapp-åkt och med en höjd knytnäve riktad mot mig så tvingades jag säga "förlåt, jag ska aldrig säga så igen" innan jag släpptes.
 
Jag var inte vid mina sinnens fulla bruk på resten av den dagen. Och jag har aldrig mer sagt "vurpa" till en moped sedan dess.
 
Om jag idag hade sagt åt svartå-ungarna att be om förlåtelse så hade jag antagligen bara fått ytterligare hån. Så jag tog bara bajsmackan och linkade därifrån. På väg hem tänkte jag att det kanske mer är de äldre som har blivit snällare än de var förr än att kidsen har blivit kaxigare. Eller så är det en kombination.Tiderna förändras i alla fall.

1

 
1. The Cure - Just Like Heaven
 
Lite av ett fegt val att välja denna som nummer 1 men då vet jag att jag aldrig helt kommer att ångra mitt val, den kommer alltid att vara i trakterna och nosa. Jag kan säga att det är världens bästa låt utan att åka på en besk smak i munnen. Det är en låt som har allt helt enkelt. Den är inte heller en sån som är bra i ett par veckor för att sedan tappa, den håller hur många gånger man än lyssnar på den.
 
http://www.youtube.com/watch?v=n3nPiBai66M
 
Det var ju kul med en lista, och ganska omöjligt (den har nog redan hunnit ändras ett par gånger sen jag gjorde den). Bubblare till denna var bland annat: Yeah yeah yeahs - maps, Muse - Starlight, Caesars Palace - Sort it out, Tori Amos - Winter/a sorta fairytaile, The Smiths - There is a light that never goes out., Cure - Lovesong, Hole - Heaven tonight, Franz - Ferdinand - Take me out, The Killers - Mr Brightside/Read my mind, Simon and Garfunkel - sound of silence. Med många flera.+ alla låtar som glömdes bort + de jag aldrig ens hört.

Ett skepp lastat

Skeppet studsade fram på de höga vågorna. Nästan hela besättningen från förra årets atlanten-segling var med i år igen. Den långe tysken, de eleganta fransmännen, de fyra kvicka engelsmännen, den haltande belgaren, halvfinnen, polacken som tidigare jobbade på cirkus och den skojfriske tjecken. Kaptenen började dock bli gråhårig. Han hade besättningens förtroende men allt fler seglingsfantaster världen runt, som följde skeppets resa, ville ha honom avskedad.
 
De ville ha in ny personal i besättningen, etablerade sjömän. Kaptenen hade i många år envisats med att bara plocka in unga matroser. Matroser som när de hade lärt sig segla riktigt bra ändå bara bytte till större skepp. Matroser som ville tjäna mer pengar.
 
Senaste året hade kaptenen gett med sig, man hade seglat från hamn till hamn i jakt på flera av världens bästa sjömän. Men det slutade likadant varje gång, man lämnade hamnen med ytterligare ett par unga, okända matroser. Sjömännen hittade antingen andra bättre alternativ eller så ville de inte hoppa på ett skepp som seglade motströms. Man ville inte vara först med att ta jobbet, helst skulle någon annan hoppa på innan, för att testa hur fort skeppet kunde gå. Varför vara en del av ett frö när det fanns andra redan färdiga plantor?
 
Nu var skeppet alltså ute på öppet hav och det hade börjat blåsa upp till storm. En av de unga matroserna som man hade plockat upp i hamnen i Southampton några år tidigare hade fått en arbetsskada och låg gipsad i sin brits. Den skojfriske tjecken var sjösjuk och hade satt skrattet i halsen. Stämningen blev inte bättre av att den rakade intendenten berättade att den galne dansken återigen skulle hoppa på nästa gång man passerade Köpenhamn. Han hade lagt ner sina planer på att bli körskolelärare. 
 
Folk som från land följde skeppet pratade till och med om att det hade börjat sippra in vatten och att det så sakteliga hade börjat sjunka. Goda råd var dyra men pengar fanns det trots allt gott om.
 
I ett sista försök kryssade man in mot den spanska kusten där en av världens kanske 10 bästa seglare befann sig tillfälligt. En tysk som hade seglat jorden runt på rekordtid. Förhoppningarna var mycket låga, varför skulle han ta jobbet när ett femtiotal sämre seglare tackat nej innan? Dessutom hade han redan ett stabilt, välbetalt jobb på ett av världens mest moderna skepp. Det var ett skott från höften. Ett långskott från höften. Till råga på allt så var tiden knapp, klockan var 23.00 och senast 24.00 var man tvungen att segla vidare.
 
Två timmar senare var det fest. Man var ute på havet igen och stormen var som bortblåst. Vodkan, som den lille tsaren hade lämnat kvar när han slutat tidigare under året, flödade mer än på en finlandsfärja. Kaptenen stod på bardisken och sjöng den tyska nationalsången på franska. Den halte belgaren dansade som aldrig förr. Polacken lovade att sluta med sina försök till cirkuskonster och den elegantaste av de eleganta fransmännen, han med näsan, lovade stordåd under året. Man skålade för den nye högst kompetente sjömannen med sjömansnamnet Mezut Özil.

2

 
 
2. Hole - Malibu
 
Det finns mycket att säga om Courtney Love, det är inte för ingenting hon har blivit kallad för "den mest kontroversiella kvinnan i rockhistorien" av tidningen Rolling Stone.
 
Hon har suttit i ungdomsfängelse efter stöld och hon har många gånger under sitt tidiga liv arbetat olagligt som strippa på olika svartklubbar för att försörja sig.
 
Hon har ibland gett ett totalt förvirrat och oförutsägbart intryck och det finns till och med olika nätverk med människor utan liv som än idag tror och försöker bevisa att hon mördade Kurt Cobain.
 
Hon har otaliga gånger tryckt i sig en större volym droger än vad en kamel med akut vätskebrist dricker vatten.
 
Hon är en musikalisk katastrof. Hon har skrivit en drös med genomuselt dåliga låtar.
 
Hon är ett musikaliskt geni. Hon har gjort skivan Celebrity Skin (med Hole) och framförallt skrivit låten Malibu.
 
Om man kunde vara skyldig en låt någonting så hade Malibu gjort att jag hade fått amortera med skyhög ränta resten av mitt liv. En räntesats ingen annan låt troligtvis hade kommit upp i.
 
 
http://www.youtube.com/watch?v=v0CYB5V9e64

Nyårslöftet

Jag följde någon hel säsong av idol i början när det gick för en massa år sen och nu såg jag ett avsnitt av årets upplaga. Det är hyfsad tv-underhållning men det var nästan komiskt att se hur lite ett program kan förändras på ett antal år. Det var exakt samma kommentarer från juryn, samma skämt från produktionen, det var snyfthistorien om den mobbade eleven som tog revansch, det var den olidliga spänningen när juryn röstade 1-1 och tredje jurymedlemmen skulle avgöra (vilket givetvis alltid slutade med ett ja), det var juryns "oro" efter att det inte hade kommit en enda bra på de första timmarna vilket räddades upp av några "supertalanger", det var "överraskningsmomentet" när de skulle låtsas rösta bort någon men lite fräckt svängde om med en häftig ja-kommentar, det var tjejen som hade vaknat upp på morgonen med ont i halsen men ändå lyckades ta sig vidare, det var den sista sökande för dagen som såklart avslutade programmet på topp och gick vidare. Det hela kändes som en väldigt gammal repris. Men det kan vara skönt ibland det med, man vet vad får så att säga.
 
Jag var förövrigt själv så fantasilös så jag återigen lade in en rebus där svaret var Hamburgsund. H + AMB (spjutkastaren Kim Amb) + UR + G (återigen från filmen G - som i gemenskap) + SUND (sunda människor). Jag kan pricka av husbygget från nyårslöftet. Jag ska inte låtsas som att det är jag som varit hjärnan bakom det och den här gången inte ens en stor del men det får duga för ett nyårslöfte. Grymt väder har det varit också.
 
 
 
  
 
Jag är lat med uppdateringar ibland. Funderade lite på varför jag egentligen har en blogg, en del skriver för att de är nischade på saker som folk tycker är intressanta typ mode, fotboll och bebisar, andra för att uppdatera släkt och vänner på vad som händer, en del som en dagbok för eget framtida bruk och andra vill bara söka uppmärksamhet. För den här bloggen passar i princip ingen av de kriterierna in, jag tror det för min del handlar om att få någon sorts utlopp för kreativitet. Ungefär som att försöka spela gitarr eller måla tavlor, om så bara för 10 minuter i veckan. Under skolgången blev jag sågad av mina bild- och musiklärare medan jag ofta fick beröm att jag skrev bra, så jag gör nog bort mig något mindre på den här arenan. Det är hursomhelst därför som inläggen kommer mer frekvent vissa stunder än andra. Eventuellt kommer jag skrota den här bloggen inom en tid, jag är ganska förvånad att den mer eller mindre faktiskt har levt nästan två år. 

3

 
3. Suede - The Asphalt World 
 
Mellan åren 1989-1994 var de stora frontfigurerna i Suede sångaren Brett Anderson och gitarristen Bernard Butler, de skrev låtarna tillsammans och satte bandets sound. 1994 lämnade Bernard bandet efter ett bråk med Brett och det är tveksamt om något annat band någonsin har förändrats så mycket bara för att en gitarrist har lämnat.
 
En ny gitarrist tillkom och Suede kom tillbaka 1996 med det extremt poppiga albumet "Coming Up" med hits som "Beutiful ones", Trash och "Saturday Night". 6 låtar av 10 blev singlar och det är nog det här många förknippar med Suede. Jag tycker själv att det är en mycket bra och lättlyssnad popskiva men djupet och magin i tidiga Suede, vilket jag knappt upplevt i något annat band, hade nu försvunnit. Därför är det "riktiga Suede" för mig skivorna "Suede (1993)", "Dog man star", största delen av b-sidorna "Sci fi Lullaby" och singeln "Stay Together".
 
Det började med att jag fick en blandskiva med Suede av en kompis någon gång under mina sena tonår, första låten var "So Young" och jag var fast redan efter 30 sekunder. Det cementerades definitivt efter spår 2 som var "Animal Nitrate" följt av "MetalMickey". Jag skaffade snabbt de två första skivorna och framförallt "Dog Man Star" vevades friskt och hejvilt i cd-freestylen. I början satte sig de givna låtarna som "Heroine", "We are the pigs" och "New Generation" men det fanns en okänd låt som smög i bakgrunden och sakta men säkert för varje lyssning vann mark och plockade placering på placering utan att jag själv visste om det. Helt plötsligt en dag insåg jag att det var ett mästerverk. Det var spår 11, The Asphalt World.
 
Låten är 9 minuter och 26 sekunder lång med ett gitarriskt mellanspel på flera minuter, egentligen ville Bernard Butler göra den över 20 minuter men Brett insåg vilket självmord det skulle vara och lyckades halvera tiden.
 
Texten handlar typ om prostitution, droger, storstad och att vara kär i en tjej som är ihop med en annan tjej. Inget av det hade jag ens varit nära att kunna relatera till men jag kände det som att jag förstod precis när jag lyssnade. Ibland, väldigt sällan men det händer, ser man en grymt bra film som har berört så mycket att man måste sitta ensam i tystnad någon minut efteråt för att smälta intrycken. Ungefär så kände jag under några veckor en gång i tiden varje gång jag hade lyssnat på The Asphalt World.

Var är jag?

 
 
5 Poäng:  
 
 
     +             +           
 

 
  +           +     
 

Hockeyrubriker

De två roligaste artiklarna jag läste den senaste veckan var båda ishockeyrelaterade.
 
Först hade vi Moras klubbdirektör som klädde ut sig till en björn och med hjälp av inspelade riktiga björn-ljud skulle skrämma laget när de var ute på team-building. Skämtet blev dock lite för lyckat och fick avbrytas. Flera av spelarna flydde mot skogen i panik och en av spelarna började gråta.
 
http://tv.aftonbladet.se/webbtv/sport/ishockey/article16542.ab
 
Och så hade vi häromdagen Karlskronas allsvenska hockeylag som hade inkilning för de nya spelarna. Spelarna i laget dök upp rejält berusade vid lunchtid mitt på torget i Karlskrona. De kröp omkring iklädda kjolar och underkläder, ryckte blommor ur de kommunala planteringarna, några ska ha setts klättrandes i byggnadsställningar och en spelare tog sig i skrevet och juckade när några unga tjejer gick förbi.
 
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/sverige/allsvenskan/article17281587.ab
 
Det här är ju fantastiskt roligt och jag frågar mig samma sak som när några av de högst uppsatta i SD gjorde bort sig på stan: Hur tänkte dom här egentligen? Trodde dom att det skulle gå obemärkt förbi?
 
Själv tyckte jag det var ganska pinsamt när vi tvingades stå utanför Konsum i Hallsberg och sälja "Hallsbergshäftet" för handbollsklubben. Hallsbergshäftet var motsvarande "Restaurangchansen" i Örebro med några 2-för-en rabatter med de tre restaurangerna som finns i Hallsberg (varav en som var med i häftet hann gå i konkurs innan vi sålde dom).
 
Så jag kan bara fantisera mig ångesten om jag skulle vaknat upp dagen efter att ha stått full vid lunchtid i centrala Hallsberg endast iklädd en kjol, tagit mig i skrevet och juckat åt några 13-åriga flickor.
 
Jag kan dock inte riktigt se att det skulle kunna hända.

4

4. The Pretenders - Back on the chain gang
 
Det är såna här låtar som gör att jag ångrar att jag slösade bort största delen av 80-talet med att vara spädbarn eller inte ens född.
 
Chrissie Hynde har nog en av musikvärldens coolaste och mest underskattade röster. Och frisyren för den delen.
 
Fantastiskt bra.
 
http://www.youtube.com/watch?v=CK3uf5V0pDA

Börjar bli gammal, eller?

Jag närmar mig strecket. Det berömda strecket. 30-års strecket. Jag börjar bli gammal, eller? Det kan vara den mest uttjatade meningen, att man börjar bli gammal, den har folk kört med genom hela liv. När man fyllde 6: "oj, dags att börja skolan, nu är man gammal". När man fyllde 18: "oj, myndig! riktigt gammal". När man tog studenten: "oj, nu är man verkligen gammal på riktigt!". När man fyllde 25: "oj, fan grabbar vi är knappast unga längre, nu är vi riktigt gamla!".
 
Och så kommer det ju att fortsätta hela vägen. När man fyller 40: "oj, nu nu är man faktiskt gammal". När man fyller 50: "oj, nu är man gubbe, nu är man gammal". När man går i pension: "oj, nu är man liiiiite gammal!". När man fyller 100: "hur jäkla gammal ska jag behöva bli egentligen?".
 
Samtidigt har man en helt annan åsikt när man tittar tillbaka i tiden. När man fyller 100: "oj, när man fyllde 70, då var man ung". När man fyller 70: "oj, när man jag fyllde 50, då var man ung och hade hela livet framför sig. Nu: "oj, när man fyllde 25, då var man ung och hade hela livet framför sig".
 
Där måste någonting vara fel, man kan ju inte vara gammal hela livet i nutid och alltid ung i dåtid. Så när är man gammal egentligen? Ung borde ju kunna definieras som yngre än medelåldern och gammal som äldre än medelåldern. Jag googlade fram att medelåldern i Sverige är någonstans kring 41,8 år.
 
Med andra ord så kommer jag i fortsättningen inte anklaga någon för att vara gammal förrän den har fyllt 41,8. Då däremot: "oj, över snittåldern, nu är man gammal!". Alternativt så kan man sätta gränsen vid tresiffrigt, så behöver man inte diskutera saken så mycket mer.

5-6

5. Pixies - Here Comes Your Man
 
Låten som fick mig att börja lyssna på Pixies.
 
6. Bruce Springsteen - Born To Run
 
Jag har väldigt dålig koll på Bruce, har bara hört hitsen. Men jag har en känsla av att jag borde lyssna mer. Det här är riktigt överjäkla bra.
 
Som en parentes så är introt klart likt tidigare listade Atomic av Blondie. Eller Atomic är lik Born To Run kanske man ska säga.
 
 

Den osannolika turen

Tur och oturens betydelse kan vara ganska överskattat ibland. Det är lätt att skylla på det men ofta har man påverkat sina sannolikheter mer än man tror både åt det ena eller andra hållet. Det är kort sagt mycket lättare att ha tur om man har försökt ge turen en knuff i rätt riktning.
 
Men så finns det dom där livsviktiga tillfällena man inte kan påverka där man behöver turen eller tillfällena där man hade behövt slippa oturen. En kväll då den osannolika turen uppenbarade sig för mig var i slutet av högstadiet.
 
Varje år på Transtenskolan så skulle det göras en avslutningsfilm av några nior, vilken skulle bestå av lite roliga sketcher och visas för hela skolan innan sommarlovet. 7:orna och 8:orna skulle se den sista skoldagen och 9:orna skulle se den på deras avslutningsmiddag. Av någon anledning så blev det bestämt att jag och 4 stycken klasskompisar skulle stå för den här filmen när vi gick i nian. Det här begav sig när varan-tv säsong två visades onsdagskvällarna på svt och fulla av inspiration hade vi en hel del idéer till vår film. Vi fick lektionerna i svenska till att ägna oss åt inspelningarna. Ett tag var vi övertygade om att det skulle bli stordåd.
 
Idéerna vi hade var egentligen ganska bra men veckorna gick och vi kom närmare och närmare avslutningsdagen, svensklektionerna fylldes ibland med prov och uppsatser och vi fick inte den tid vi hade trott och behövt till vårt mästerverk. På slutet rafsade vi bara ihop lite scener i mer eller mindre panik. Till råga på allt så fick vi inte ens själva klippa ihop filmen som vi ville ha den utan det skulle några oberoende tjejer som hade valt media på elevens val göra.
 
Slutresultatet blev bedrövligt. Inte ens en mor hade kunnat ljuga fram att det blev bra.
 
En röd tråd genom filmen var den återkommande, så kallade, "Nisse Hult Show" där jag spelade Nisse Hult. Med andra ord så var jag ganska mycket i fokus i filmen. Något jag inte var van med min övriga högstadietid. Ångesten var total.
 
Och så var det dags. Dagen för avslutningsmiddagen hade kommit. Allt var som upplagt för katastrof, vi blev ihop-parade kille-tjej, jag skulle sitta med en tjej som jag aldrig hade pratat med tidigare och vi hamnade på samma bord som bl.a. några av hennes tjejkompisar. Under hela middagen såg jag den i ytterkanten framställda tjocktv:n i ögonvrån. Det var som att den stod och tittade på mig med hån i blicken. Jag såg framför mig hur det skulle vara knäpptyst i lokalen i några sekunder när filmen tagit slut följt av att någon häftig rökrute-kille sagt något i stil med "jaha, det här var ju jävligt kul". Jag såg hur jag skulle bli kallad för Nisse Hult resten av mitt liv.
 
Någon vid bordet frågade: "Vet ni vilka som har gjort årets avslutningsfilm?" och någon svarade "nej ingen aning faktiskt, det blir roligt att se". Jag sa ingenting. En lärare gick fram och sa att det var dags för filmen och tryckte in den i VHS-spelaren.
 
Det var då miraklet inträffade.
 
Videospelaren visade sig ha dött en alldeles för tidig död och den gick inte igång. Reservapparaten som togs fram hade också lämnat in sin avskedsansökan. Lärarna skruvade och pillade förgäves, någon var på väg ner mot skolan för att hämta en annan apparat men skolan var larmad och gick tydligen inte att ta sig in i utan strul. Filmvisningen blev efter palaver struken. Jag gick ifrån att ha suttit knäpptyst hela middagen till att bli en av de pratgladaste vid bordet. "Jäklar vad synd på filmen, riktigt dåligt att dom inte har en hel video" instämde jag. 
 
Den osannolika turen hade räddat mig och mina bundsförvanter. Att de yngre eleverna skulle se filmen gjorde inte så mycket, till hösten skulle ju vi nior ändå börja på en ny skola och jag kunde med lätta ben cykla hemåt i försommarnatten.

7-9

7. Broder Daniel - I'll Be Gone
 
11 sekunder in i låten, ett yeah som inleder spår 1 på en av de mest äkta skivorna någonsin, ett yeah som säger mer än 1000 ord.
 
8. The Cranberries - Dreams
 
Jag kunde ha nästan lika gärna plockat in "When you'r gone", "Promises" eller "Shattered". Men Dreams kanske är den av deras låtar som håller längst.
 
9. Suede - Europé Is Our Playground
 
Konstigt nog en b-sida, den finns på albumet sci fi lullaby. Den finns inte ens på Spotify, bara som en demo-version (original version) vilken är seg och inte alls lika bra.
 
Albumversionen och mästerverket finns dock på youtube och levererar än idag gåshud:
http://www.youtube.com/watch?v=LGW7JghZ3A8

Hus

            +         +  
 
 
=
 
 
 
 
På tal om ett inlägg jag skrev för ett tag sedan: när jag kom med tåget till Örebro från västkusten så såg jag en välkänd stadsprofil på tågstationen. Så långt var det inga konstigheter, han brukar vara där. Men till min förvåning såg jag att han hade en ganska schysst kostym på sig, dessutom såg han lite stolt och kaxig ut i blicken och för första gången någonsin kom han inte fram och frågade "om jag hade några tior på mig". Jag kom fram till att han måste ha vunnit på en lott.

Och så lite Arsenal. För deras silly season har det inte hänt mycket, man brukar hoppas på några nya superstjärnor till laget men i år har det mer handlat om övergångar som man inte vill. Det ryktas om Fabregas från Barcelona till United och att Arsenal lagt bud på Suarez. Det är två saker som absolut bara inte får hända.

10-11

10. Kent - Stoppa Mig Juni (Lilla Ego)
 
Vissa tycker att Kents texter är ungefär som att dom har skrivit en massa ord på lappar på måfå, lagt lapparna i en mössa och slumpvis dragit en i taget och sen gjort en låt av det. Vissa tycker att texterna stundtals är genialiska. Jag tillhör den senare kategorin och det här är en text som bara Jocke Berg kan skriva. Jag vet inte vad jag skulle tycka om jag hörde låten för första gången idag, kanske skulle den bara gå helt obemärkt förbi. Men där och då satt den mitt i prick.
 
11. U2 - New Years Day
 
Svårt att förklara men den har något visst, den måste dock lyssnas på när det är vinter. Som bonusinformation (som jag skrev på nyårsdagen) så är videon inspelad i Sverige, i Sälen. Bandet på hästarna är i själva verket 4 svenska tjejer.
 
http://www.lastfm.se/music/U2/_/New+Year's+Day
 
Musikvideos är guld, riktigt synd att det knappt görs längre (åtminstone inte på samma sätt). Det var fina tider när program som "Voxpop" gick på SVT.

12-13

12. Blondie - Atomic
 
Magnifikt. 3 minuter och 50 sekunders versionen är klassen bättre än den andra.
 
13. Pulp - Common People
 
Grymt bra låt om man vill peppa upp sig så att säga. Den här live-versionen är inte att leka med: http://www.youtube.com/watch?v=mSlH4yt4_yc

Tvättstugans dilemma

Tvättstugan har gått ner sig rejält sista veckorna, ingen städar efter sig och det tidigare så fräscha rummet börjar bli sunkigare än en bordell i Smolensk. Tappar man någonting färdigtvättat på golvet så är det bara att boka in en ny timme och dra igång tvättmaskinen på nytt.
 
Jag har just gjort klart ett projektarbete om det välkända "fångarnas dilemma". Kortfattat går problemet ut på att två brottslingar har blivit arresterade för någonting och de förhörs separat i olika rum. De har två alternativ: att tiga eller att erkänna och då samtidigt sätta dit sin kompis. Om båda erkänner så får de 4 års fängelse var, om båda tiger så klarar de sig undan med två års fängelse var, om den ena erkänner och den andra tiger så får den som erkänner 1 års fängelse och den som tiger 8 år. En matris över brottsling A och brottsling B blir då (med brottsling A:s siffra först):
 
                 
                             B(erkänna)       B(tiga)
A(erkänna)              4 , 4                1, 8  
 
A(tiga)                     8, 1                  2, 2
 
 
Dilemmat går ut på att oavsett hur den andra gör så kommer man tjäna på att erkänna. Om den andra tiger så får man bara 1 år om man erkänner och om den andra erkänner så får man 4 (istället för 8) år om man själv också erkänner. Det kommer att leda till att båda alltid erkänner och får då 4 år var i fängelse. Båda hade dock tjänat på att båda hade tigit för då hade de bara fått 2 år i fängelse, ett riktigt dilemma alltså. Hade de kunnat bygga upp ett långsiktigt förtroende så hade båda kunnat tiga och litat på att den andre också gjorde det och då bara fått två år istället för 4. Hade den ena avvikit så hade han förbrukat sitt förtroende och tjänat på det för stunden men förlorat på det i längden.
 
Det här används mycket inom internationell politik när det gäller t.ex. globala miljöproblem och upprustning av försvar/kärnvapen. Om alla länder skulle kunna lita till 100% på varandra så skulle alla kunna skita helt i att bygga upp ett försvar och spara enorma pengar. Men risken är att ett land då skulle se möjligheten att bygga upp ett försvar och attackera ett annat land likt att ta godis av småbarn. Därför bygger alla länder upp försvar, avsätter massor av resurser, och blir lika starka (men mer fattiga) med ett försvar istället för lika starka (men rikare) utan ett försvar. Spelteori och fångarnas dilemma används också med miljöproblem, oavsett vad alla andra länder gör så tjänar det enskilda landet på att skita i gemensamma regler som sänker levnadsstandarden men om alla skulle göra det så skulle världen gå åt helvete och alla tjäna på att ingen gjorde det.
 
Nu går jag runt och ser fångarnas dilemmor överallt. Det senaste var tvättstugan. Oavsett hur alla andra gör så tjänar man på att skita i att städa efter sig. Därför städar inte heller jag. Men totalt sett skulle alla tjäna på att alla städade efter sig. Om man sätter värden på det så blir det ungefär såhär:
 
(-8, -8)     (-15, 0)
 
(0, -15)    (-3, -3)
 
Den här matrisen ska jag nog sätta upp på tvättstugedörren, då borde de förstå. Vem vill inte gå från -8 till -3 liksom?

14

 
14. The Cure - Pictures Of You
 
Från deras bästa skiva "Disintegration". The Cure-mytiskt och farligt vackert.
 
 

15-18

15. Bad cash Quartet - Searching Is Killing Me
 
Från deras tredje skiva "Midnight prayer". Jag vet inte ens om den släpptes som singel men det är en grymt bra låt med kanske den klockrenaste refrängen i svensk pophistoria.
 
16. Iggy Pop - Real Wild Child (Wild one)
 
Funkar alltid i alla sammanhang.
http://www.youtube.com/watch?v=def3ob2h-1s
 
17. The Essex Green - The Late Great Cassiopia
 
Kanske världens bästa roadtrip-låt. Indie-pop band från New York.
 
18. Billy Idol - White Wedding
 
En riktigt klassiskt klassisk klassiker från 1982. Sägs ha skrivits i missnöje över sin systers blivande man.
http://www.youtube.com/watch?v=AAZQaYKZMTI
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0