Dagens kids

I senaste frisbeegolfrundan gick allt fel. Redan efter ett par banor kastade jag lite snett. Min gamla goda blå distance-driver som har varit med ända sedan starten har nu avslutat sin karriär som kräft-bo ett par meter ut i svartån. Det som jag dock minns bäst av incidenten är hånet från tre ungar i 10-årsåldern som lekte i kanten av ån där det hände. Jag fick ta emot skratt och applåder, en sade "bra kast, bara liiiiiiiite snett", en sade "hoppas du simmar bra" och en annan började någon slags hånfull krigsdans riktad mot mig. I vanliga fall hade jag skrattat lite och tyckt det varit komiskt att de vågade men nu blev jag aningen irriterad på snorungarna då jag och frisbeen kommit hyfsat bra överrens på banan sista tiden. 
 
För ett tag sen såg jag en gubbe som sade till en liten knirre som cyklade på gå-banan och fick ett "håll käften" tillbaka. Nu låter jag som en pensionär men vad har hänt med dagens ungdomar? Det är inget annat än sanning i klyschan att de har tappat respekten för äldre. När man själv var liten fick man hålla sig ordentligt i skinnet då man visste att minsta felsteg kunde leda till ett kok stryk av en 15+are.
 
Mina egna planer på att vara upprorisk mot de äldre ungdomarna fick ett abrupt slut någon gång i lågstadieåldern. Jag och Danne hade bestämt oss för att ställa oss bakom en buske i parken och skrika "vurpa!" åt alla mopeder som åkte förbi, något som vi hade sett på film. Det sket sig redan på den första mopeden. En tusendel av en sekund efter vår verbala attack tvärbromsade moppen så att gruset flög åt alla håll. Vi insåg att vi hade satt både vår första och sista potatis på samma gång, lade benen på ryggen och satte högsta möjliga fart. Vi var jagade.
 
Den första tanken som slog mig var "skönt att jag är snabbare än Danne, nu kommer han bli tagen istället för mig", så bra kompis var jag på den tiden. Och jag hade rätt. Men också fel. Jag var snabbare, däremot så var Danne mycket smartare. Det man inte har i benen får man ha i huvudet. När jag efter ett femtiotal meter kollade bakåt i hopp om att faran var över för min del såg jag att Danne hade klättrat upp i ett träd och moppen hade helt tagit sikte på mig som nu ute på öppet fält hade sämre odds än en kyckling i Thailand. Några sekunder senare var jag ikapp-åkt och med en höjd knytnäve riktad mot mig så tvingades jag säga "förlåt, jag ska aldrig säga så igen" innan jag släpptes.
 
Jag var inte vid mina sinnens fulla bruk på resten av den dagen. Och jag har aldrig mer sagt "vurpa" till en moped sedan dess.
 
Om jag idag hade sagt åt svartå-ungarna att be om förlåtelse så hade jag antagligen bara fått ytterligare hån. Så jag tog bara bajsmackan och linkade därifrån. På väg hem tänkte jag att det kanske mer är de äldre som har blivit snällare än de var förr än att kidsen har blivit kaxigare. Eller så är det en kombination.Tiderna förändras i alla fall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0