Word-bajsmacka

Jag brukar garva åt folk som i sina skol-arbeten/uppsatser/rapporter stänger ner sitt ordbehandlingsprogram utan att spara. Som sen får bita i det sura äpplet och göra om allt jobb en gång till.
 
Idag satte jag dock skrattet i halsen. Ordentligt.
 
Ikväll klockan 00.00 ska en hemtenta lämnas in, som vanligt började jag i sista stund (jag brukar jobba bäst under press och har alltid svårt att komma igång innan jag absolut måste). Vi har haft två veckor på oss men jag drog igång i torsdags och har jobbat heldagar torsdag-söndag, det mesta av påskfirandet har fått stryka på fötterna. Inte ett jäkla ägg har ätits.
 
Så för en stund sen var det äntligen klart, 10 sidor skrivna och redo att lämnas in. Allt finlir på plats, genomläst och klart och jag var till och med riktigt nöjd med resultatet. Det återstod bara att lämna in, så jag tryckte på "spara" en sista gång och stängde ner filen. När jag sen skulle ladda upp det på blackboard så fanns inte filen någonstans. Efter att ha letat igenom hela datorn med förstoringsglas, karta och kompass så insåg jag att loppet var kört. De feta damerna hade slutat sjunga. Domaren hade blåst av matchen. Sotaren hade råkat elda upp huset. Tjejen hade lämnat festen. Respiratorn hade stängts av. Allt bröd var slut.
 
Filen var borta.
 
Missen låg i att jag när jag började hade öppnat filen direkt från facebook (en sida var redan gjord sen tidigare på en annan dator) och aldrig hade "sparat som". Istället hade jag gång på gång tryckt på "spara" och det stod att det sparades men det sparades ingenstans.
 
Nu återstår tre timmar till deadline. Bara att bita i det sura ägget och göra om allt en gång till alltså. Nio sidor. Kul. Glad påsk!

Stockholm igen

Det blev ytterligare en stockholmshelg och ytterligare en konsert. Det har varit en riktigt konsert-vår det här, tre stycken på väldigt kort tid. Denna gången blev det det eminenta danska bandet The Raveonettes på Debaser-Medis. Efter bara någon låt deklarerade de att "eftersom vi nyligen var här och spelade så kommer vi spela mest b-sidor och okända låtar idag" (de spelade på debaser-slussen tidigare under samma pågående turné). Så blev det också, vilket var väldigt synd eftersom jag gillar bandet starkt men inte har så pass koll att jag hört deras mer okända material. Vi var kvar på Debaser tills det stängde.
 
Besöksstatistiken på den här bloggen har exploderat de senaste dagarna, jag har ingen aning om varför. Man kan ju bara se en siffra på antalet per dag, inte vem eller när. Jag hoppas inte bloggen är hat-länkad någonstans :) tycker själv att den är ganska snäll och inte speciellt kontroversiell. Det enda som jag kan komma på att jag lite blygsamt kritiserat är ju sånt som förtjänat det typ Nordkorea, Sverigedemokraterna, Van Persie, den höga vattenhalten i gurka och huggormar.
 
Jaja så länge som det inte trillar in hatkommentarer (eller smäller av en kärnvapenbomb i kvarteret) så ska jag nog inte lösenords-skydda. Kan ju vara så att den av slump legat på blogg.se:s förstasida eller något ett par dagar också.
 
Jag lider med ÖSK-bandy. Utgången på elitseriekvalet var fullkomligt brutalt men såna ras är nog lättare hänt än vad folk som inte kan idrott förstår.

Fotbollsfrågor

Kollade på tv4-sports "superlive" igår där de följer matcher och visar highlights från Europa-league. Jag är en hyfsat rutinerad fotbolls-tittare men några saker har jag aldrig riktigt kommit underfund med.
 
1: Det här med alla spelare som alltid ska ta av sig tröjan när de gör mål och i gengäld får ett gult kort för det.
* Varför får dom överhuvudtaget för sig att ta av sig tröjan? Jag kan inte påminna mig om en enda gång när jag spelat fotboll (när det begav sig) och gjort mål att jag tänkt att "fan vad gött det vore att dra av mig tröjan nu".
* Varför får dom sen gult kort för att dom tar av sig tröjan? Vad spelar det för roll?
* Varför fortsätter dom ändå att ta av sig tröjan, trots att dom vet att dom får gult kort?
 
2. Varför blir fotbollspubliken alltid galen av glädje varje gång det blir hörna?
En hörna firas lika mycket som en straff. Det spelar ingen roll om man kommer fria tre mot en och det rinner ut till en hörna. Det var enligt publiken det bästa som kunde hända. Jublet vet inga gränser. Hur ofta blir det statistiskt sett mål på hörnor liksom? En på 73?
 
3. Kommentatorer som alltid river av citatet "den där måste han åtminstone få på mål".
Det handlar väl om att göra mål, inte få den på mål... varför skulle det vara bättre att nicka mitt på målvakten än 1 cm utanför?
 
4. Varför händer det varje match, just i fotboll, att spelare (långt ifrån alla såklart men proportioniellt många mot vad det borde vara) får så ont så att de ligger och skriker av smärta som att det vore det sista dom gjorde i livet och sen 30 sekunder senare är uppe och spelar som att ingenting hade hänt?
Så ont gör det inte att bli fälld och ramla i gräset. Jag kan förstå det om man får en tackling a la Håland av Roy Keane men antingen får man så ont så att man blir skadad och inte kan spela mer, annars behöver man inte ligga och rulla runt kan jag tycka. Under en handbollsmatch t.ex. uppstår det ca 1000 smällar som är värre än det värsta som händer i en fotbollsmatch, men ytterst sällan ligger folk och tycker synd om sig själva. Det är nog detta som stör mig mest när jag kollar på fotbollsmatcher.
 
5. Varför, speciellt i straffområdet, håller alltid spelarna som precis fällt en motståndare upp armarna för att visa att dom är oskyldiga?
Det är ju precis som att visa att dom faktiskt är skyldiga, varför skulle dom annars överhuvudtaget hålla upp armarna?
(Den här funderingen rev syrran av nån gång när vi var små och kollade på fotboll, då avfärdade jag det med ett hånskratt att hon inte kunde nåt om fotboll men nu har även jag insett att det låg något i den tanken).
 
 
Jaja. En riktigt bra och viktig match går inte av för hackor ska väl sägas, trots min olösta frågeställning.

The Killers i Globen

Igår var alltså konserten med The Killers från Las Vegas, Nevada.. Glöm alla eventuella recensioner o.s.v. ni läst, för det var fan så bra (jag vet ju bäst :) ). Egentligen borde jag nog vänta någon vecka och smälta det innan jag uttalar mig, jag vill ju låta objektiv och inte "tagen av stunden - lyrisk" men det får bli någonstans nära ett riktigt högt betyg. Jag var lite orolig innan eftersom jag (som sagt) inte varit jätteförtjust i de två senaste skivorna och stora arena-spelningar är ofta sämre än intimare klubb-spelningar, men många nya låtar överraskade och höjde sig live. Gott nog så spelade de inte heller jättemånga låtar från senaste albumet. Sen ökade upplevelsen säkerligen av att vi hade perfekta platser lagom nära scenen och ljudet var riktigt bra. Jämfört med för 6 år sen har Brandon Flowers blivit bra mycket roligare på scen och bjuder mer på sig själv.
 
Låtlistan (kommer inte ihåg exakt ordning men tror jag prickar det ganska bra) och mina betyg följer:
 
1. Mr Brightside    Grym låt såklart, men en liten besvikelse den här gången. Trevande start som de medvetet gjorde i en helt upplyst lokal.
 
2. The way it was   Ganska intetsägande låt från nya skivan men ljusshowen, kulissen och den perfekta sången räddar upp betyget.
 
3. Smile like you mean it   Gammal favorit men synten försvann lite.
 
4. Spaceman  5  Ingen personlig favorit på skiva men nu exploderade den. Lite omgjord version.
 
5. Bling (confession of a king)  4  Levererade som alltid. Grym live-låt.
 
6. Miss atomic bomb  3  Bra sång.
 
7. Reasons unknown  4  Brandon plockar fram basen. Säkert kort som höll.
 
8. Somebody told me  Ganska uttjatad låt men riktigt bra drag på publiken höjde upplevelsen.
 
9. Flesh and bone  Också bätte live än på skiva. Arena-låt.
 
10. Human  Helt okej. Varken mer eller mindre.
 
11. A Dustland fairytale  5  Magisk låt. Gåshud. Förlängd version.
 
12. Read my mind  5  Kvällens stora höjdpunkt. Gåshuden höll i sig. Mörkt, rök, perfekt.
 
13. Runaways  5  Prickfri sång. Prickfri ljusshow.
 
14. From here on out  Ny låt, överraskande bra live, dansvänligt.
 
15. All these things I've done  5  Som vanligt sista låten innan extranummer. Allsång och konfetti.
 
16. Jenny was a friend of mine  2  Första extranumret. En av mina absoluta favoritlåtar vanligtvis men den blev den största besvikelsen för kvällen. Gick obemärkt förbi.
 
17. When you were young  Publiken exploderar. Fyrverkerier på scen.
 
18. Battle born  Sista låten på nya skivan. Konfetti igen. Perfekt som sista låt.
 
 
Vi bodde i Rickarts gamla lägenhet på Odenplan. Efter konserten blev det en sväng till en skybar vid t-centralen med riktigt bra utsikt över stan. Lite mycket kostymnissar kanske men utsikten övervägde det negativa. Så om jag hade kommit ihåg namnet så hade jag kunnat rekommendera den.

RSS 2.0