Topp 23

Då jag likt killen i "High Fidelity" alltid har gillat att göra olika former av listor så kommer jag nu ta mig an kamikaze-uppdraget att ge min topplista på bästa låtar någonsin. Jag tänkte göra en topp 20 - lista först, men det fick bli en topp 23 - lista istället eftersom det känns mer jämnt. Det här kan bli skittråkigt för andra att läsa, men skoj för mig att göra.
 
Och det får duga.
 
Men för att kunna hålla ryggen helt fri i en sån här svår situation så måste jag förstås lägga in en rad med garderingar:
 
* Gardering för alla låtar som borde varit med men som jag i stunden glömt bort (borda vara massor även om jag för en gångs skull försökt tänka till lite).
 
* Likt en musikrecensent så har jag inga krav på mig att det måste vara låtar som "har varit revolutionerande" och "har förändrat musikscenen" för att jag ska kunna ta med dom. Jag listar helt enkelt låtar jag tycker är bra just för att jag tycker dom är bra. Låtar har ju också mycket med minnen att göra och vissa kanske skulle ha varit totalt intetsägande om man hört dom vid en annan tidpunkt än vad man gjorde. Det går helt enkelt inte att vara objektiv när det gäller att rangordna musik och det är inte heller något jag försöker vara.
 
* Det finns inga listor som ändras så snabbt som en sån här. Man kan lyssna på en låt ena dagen och tänka att "det här är världens bästa låt" och nästa dag lyssnar man på en annan låt och tänker "nej, det här är fan världens bästa låt".
 
Därför ska den inte tas på fullaste allvar och jag kommer radera listan när den är publicerad. Jag vill inte ha bevismaterial emot mig som säger någonting annat om jag en dag upprymd av några välspelade ackord kläcker ur mig att "det här är helt klart världens bästa låt".
 
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 
Och så har det kommit in lite kritik. Dels mot att Simpsons-killen inte alls skrattar i rebusen för några inlägg sedan och att rebusen därför blev olösbar. Jag kan efter att ha kollat saken hålla med om kritiken och ber om ursäkt för missen.
 
Och angående förra inlägget så var inte poängen att jag inte gillar solskenshistorier, det gör jag (fast inte av den här typen). Poängen var att jag tycker det är rejält osmakligt när spelbolag utnyttjar sånt här och riktar reklam direkt mot folk som lever på existensminimum. Inlägget blev kanske konstigt då ironi ofta inte gör sig helt bra i text och blir svårtolkat, jämfört med i tal.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0