Det vinnande dagiset

På den norra sidan av Hallsberg, som delas av en stor järnväg, fanns det när jag växte upp två stycken dagis. Norrgården och Hässlebergs dagis. Dessa två dagis låg i ständig fejd med varandra och prestigen var stor. Norrgården hade förutsättningarna. De hade en större byggnad och större gård, många fler ungar och rejält större ekonomiska resurser. De hade de nyaste kojbyggar-kuddarna, de tekniskt mer avancerade sparkcyklarna, den längsta rutschebanan och det ryktades till och med om en bob som kom fram på vintrarna.
 
Själv gick jag på Hässleberg.
 
Ibland fanns avundsjukan där men vi hade en stark sammanhållning och gemenskap. Vi intalade oss att det var viktigare än materiella saker. Då och då drabbades dagisarna samman för att mäta sina krafter. Hårda kamper utspelade sig i grenar som bollspel, kurragömma och bollen i burken (som är en slags super-kombination av just kurragömma och bollspel). Vi hade några riktiga trumfkort i Sebastian som var grym på att kasta saker, Elin som var en storskytt i fotboll och Rickard som var en solid pulkaåkare. Själv var jag riktigt vass på det där fiskspelet där man ska fira ner metspöet i munnen på fiskarna när de gapar. Vi gick starkt.
 
Men Norrgården körde med ful-spel.
 
De lade småsten i snöbollarna när det var snöbollskrig, stal av våra serietidningar samt pissade i vår sandlåda och försökte lura oss att äta sanden. Dessutom försökte deras ledning köpa upp flera av våra talanger. Som treåring fick Rickard ett erbjudande han inte kunde tacka nej till och gjorde således "det förbjudna bytet". Jag ska enligt uppgift ha börjat gråta. På slutet var vi bara ett tiotal kvar men vi kämpade på och enligt oss hade vi de allra största talangerna medan Norrgården hävdade motsatsen.
 
Framtiden får utvisa sa vi då.
 
Idag råder det inget större tvivel om saken. Ungarna på Norrgården blev troligtvis kriminella. Vi från Hässleberg gick från klarhet till klarhet. Sebastian började spela handboll i elitserien, jag är fortfarande en jävel på fiskspelet och Elin såg jag idag att hon var uttagen till EM-truppen i fotboll. Om det inte var uppenbart innan så var det här den absolut sista spiken i Norrgårds-kistan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0