Topp 23

Då jag likt killen i "High Fidelity" alltid har gillat att göra olika former av listor så kommer jag nu ta mig an kamikaze-uppdraget att ge min topplista på bästa låtar någonsin. Jag tänkte göra en topp 20 - lista först, men det fick bli en topp 23 - lista istället eftersom det känns mer jämnt. Det här kan bli skittråkigt för andra att läsa, men skoj för mig att göra.
 
Och det får duga.
 
Men för att kunna hålla ryggen helt fri i en sån här svår situation så måste jag förstås lägga in en rad med garderingar:
 
* Gardering för alla låtar som borde varit med men som jag i stunden glömt bort (borda vara massor även om jag för en gångs skull försökt tänka till lite).
 
* Likt en musikrecensent så har jag inga krav på mig att det måste vara låtar som "har varit revolutionerande" och "har förändrat musikscenen" för att jag ska kunna ta med dom. Jag listar helt enkelt låtar jag tycker är bra just för att jag tycker dom är bra. Låtar har ju också mycket med minnen att göra och vissa kanske skulle ha varit totalt intetsägande om man hört dom vid en annan tidpunkt än vad man gjorde. Det går helt enkelt inte att vara objektiv när det gäller att rangordna musik och det är inte heller något jag försöker vara.
 
* Det finns inga listor som ändras så snabbt som en sån här. Man kan lyssna på en låt ena dagen och tänka att "det här är världens bästa låt" och nästa dag lyssnar man på en annan låt och tänker "nej, det här är fan världens bästa låt".
 
Därför ska den inte tas på fullaste allvar och jag kommer radera listan när den är publicerad. Jag vill inte ha bevismaterial emot mig som säger någonting annat om jag en dag upprymd av några välspelade ackord kläcker ur mig att "det här är helt klart världens bästa låt".
 
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 
Och så har det kommit in lite kritik. Dels mot att Simpsons-killen inte alls skrattar i rebusen för några inlägg sedan och att rebusen därför blev olösbar. Jag kan efter att ha kollat saken hålla med om kritiken och ber om ursäkt för missen.
 
Och angående förra inlägget så var inte poängen att jag inte gillar solskenshistorier, det gör jag (fast inte av den här typen). Poängen var att jag tycker det är rejält osmakligt när spelbolag utnyttjar sånt här och riktar reklam direkt mot folk som lever på existensminimum. Inlägget blev kanske konstigt då ironi ofta inte gör sig helt bra i text och blir svårtolkat, jämfört med i tal.

solskenshistorier

Ramlade in på en artikel i aftonbladet som handlade om Dennis Mahurin i USA som vunnit 326 000 kronor på en skraplott. Killen har varit hemlös i 35 år och skulle bland annat ge lite av de vunna pengarna till sina hemlösa kompisar.
 
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/spel/article16560610.ab
 
Tidningarna älskar såna här historier och det gick enkelt att klicka sig vidare till liknande äldre artiklar, bland annat om arbetslösa Cindy som vann 1,9 miljarder:
 
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15866157.ab
 
Eller den tandlöse och utblottade fembarnspappan Chris som hade 216 kronor kvar på sitt konto, spelade och vann 259 miljoner dollar på lotto:
 
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/spel/article12727125.ab
 
 
Visst är det härligt och bra med dessa solskenshistorier? Jag vet att förut så betalade spelbolag som t.ex. Nordicbet aftonbladet för att publicera sånt här och det pumpades ut stories med direkt länk till spel-siten i artiklarna. Bra där Aftonbladet, hoppas verkligen alla totalpanka och utblottade småbarnsföräldrar nu läser artiklarna så att dom blir inspirerade att spela för sina sista pengar. Så de tar sig ur fattigdomen.
 
Kanske man borde ta det ett steg till? Sätta upp reklam på arbetsförmedlingen? Erbjuda lottförsäljning på olika härbergen? Sätta in lite jack-vegas automater bredvid burkpantnings-maskinerna? Få socialbidragen direkt insatta på något online-casino istället för på kontot?
 
Möjligheterna är oändliga. För vi vill ju ha fler solskenshistorier...

Det vinnande dagiset

På den norra sidan av Hallsberg, som delas av en stor järnväg, fanns det när jag växte upp två stycken dagis. Norrgården och Hässlebergs dagis. Dessa två dagis låg i ständig fejd med varandra och prestigen var stor. Norrgården hade förutsättningarna. De hade en större byggnad och större gård, många fler ungar och rejält större ekonomiska resurser. De hade de nyaste kojbyggar-kuddarna, de tekniskt mer avancerade sparkcyklarna, den längsta rutschebanan och det ryktades till och med om en bob som kom fram på vintrarna.
 
Själv gick jag på Hässleberg.
 
Ibland fanns avundsjukan där men vi hade en stark sammanhållning och gemenskap. Vi intalade oss att det var viktigare än materiella saker. Då och då drabbades dagisarna samman för att mäta sina krafter. Hårda kamper utspelade sig i grenar som bollspel, kurragömma och bollen i burken (som är en slags super-kombination av just kurragömma och bollspel). Vi hade några riktiga trumfkort i Sebastian som var grym på att kasta saker, Elin som var en storskytt i fotboll och Rickard som var en solid pulkaåkare. Själv var jag riktigt vass på det där fiskspelet där man ska fira ner metspöet i munnen på fiskarna när de gapar. Vi gick starkt.
 
Men Norrgården körde med ful-spel.
 
De lade småsten i snöbollarna när det var snöbollskrig, stal av våra serietidningar samt pissade i vår sandlåda och försökte lura oss att äta sanden. Dessutom försökte deras ledning köpa upp flera av våra talanger. Som treåring fick Rickard ett erbjudande han inte kunde tacka nej till och gjorde således "det förbjudna bytet". Jag ska enligt uppgift ha börjat gråta. På slutet var vi bara ett tiotal kvar men vi kämpade på och enligt oss hade vi de allra största talangerna medan Norrgården hävdade motsatsen.
 
Framtiden får utvisa sa vi då.
 
Idag råder det inget större tvivel om saken. Ungarna på Norrgården blev troligtvis kriminella. Vi från Hässleberg gick från klarhet till klarhet. Sebastian började spela handboll i elitserien, jag är fortfarande en jävel på fiskspelet och Elin såg jag idag att hon var uttagen till EM-truppen i fotboll. Om det inte var uppenbart innan så var det här den absolut sista spiken i Norrgårds-kistan.

6 juni

Nationaldagen. Det blir inget större firande för min del den här gången heller. Ska jag vara helt ärlig så vet jag inte ens varför just 6e juni är nationaldagen men antagligen har det något att göra med någon gammal kung. Mina historiekunskaper när det gäller kungar och dylikt är totalt obefintliga, jag har svårt att lära mig saker som jag inte tycker är intressanta. Men hursomhelst är det alltid gott att vara ledig.
 
Tänkte skriva ett inlägg om Sverige och hur typiska svenskar är men jag kom inte på något bra. Enligt mig är generaliseringar över olika folkgrupper ofta så överdrivna. Hur många gånger har man inte hört citat som "svenskar är så himla reserverade, de sätter sig aldrig bredvid någon annan på bussen om det finns en ledig plats för sig själv". Jag har aldrig när jag har varit ute och rest sett att det skulle vara någon skillnad utomlands. Det är ungefär lika tyst på bussarna och folk sätter sig helt enkelt där det är bekvämast. Jag har aldrig heller sett att "alla går runt och pratar med alla i mataffärerna utomlands". Det kanske finns tendenser men det känns lite överdrivet. Jag kan ju dock ha fel, jag är långt ifrån någon expert på ämnet och skriver utifrån mina egna erfarenheter.
 
Men en sak tycker jag är ganska fascinerande med svenskar och det är att dom är precis överallt. Vi måste ju vara det land i världen som reser mest. Går man på stranden i Thailand hör man svenskar överallt, checkar man in på ett 12-sängs rum i Byron Bay så är minst 7 av de övriga 11 på rummet svenskar, om man klockan 3 på natten ramlar in på ett Mcdonalds i Peking så sitter det minst 4 svenskar där redan, om man står långt ute på savannen i Sydafrika och tar kort på mellanstora stäppelefanter så tar det inte lång tid innan det rullar in en buss full med svenskar och om man sätter sig och skiter på en okänd jazzklubb i New Orleans så sitter det givetvis en annan svensk och skiter i båset bredvid. Det spelar ingen roll var man reser.
 
Skulle man ta ett flygplan, hoppa ner med fallskärm över stilla havet, simma ut till en (till synes) öde ö, springa in i skogen, korsa ett vattenfall, dyka 30 meter från en klippa ner i en lagun, ta sig upp för ett berg, krypa genom en grotta och klättra upp i ett träd så nog fan skulle det sitta en svensk däruppe på en trädgren. Det är lite fascinerande som sagt, ett land med ynka 9 miljoner invånare i en väldigt stor värld. Lite halvtrist är det också eftersom man reser för att uppleva någonting nytt.

Kusten är klar

Förra inläggets rebusar kanske inte var helt lätta, så för det otränade ögat kommer här en förklaring till pusselbitarna:
 
5 poäng: Hamburg (en bild över staden Hamburg) + Sund (en bild på ett sund hittat på google, oklart vilket)
 
3 Poäng: Ha (killen från Simpsons skrattar) + + bur + g (en bild från filmen G - som i gemenskap) + sun (sol på engelska) + d (en bild på landstigningen i Normandie under dagen - d)
 
2 Poäng: En hamburgare
 
1 Poäng: Några bilder från Hamburgsund på västkusten. Som alltså är svaret.
 
Det är nästan som bäst därute på försommaren, när allt börjar vakna till liv men fortfarande innan sommarhetsen tar vid. Nu är jag dock tillbaka i Örebro igen.
 
Satsade 50 kronor på David Ferrer som segrare i franska öppna innan turneringen och om det slår in så vinner jag över 1000 kronor. Ferrer är ungefär som Federer fast lite mindre av allt. Namnet är nästan samma men någon bokstav kortare, han är ganska lik utseendemässigt men några centimeter kortare, ungefär samma frisyr fast håret något kortare och han har ungefär lika bra teknik fast slår något lösare. Nu är han i alla fall i kvartsfinal efter imponerande spel och förhoppningsvis är det hans tur att stå som nummer ett efter finalen.

RSS 2.0