2

 
 
2. Hole - Malibu
 
Det finns mycket att säga om Courtney Love, det är inte för ingenting hon har blivit kallad för "den mest kontroversiella kvinnan i rockhistorien" av tidningen Rolling Stone.
 
Hon har suttit i ungdomsfängelse efter stöld och hon har många gånger under sitt tidiga liv arbetat olagligt som strippa på olika svartklubbar för att försörja sig.
 
Hon har ibland gett ett totalt förvirrat och oförutsägbart intryck och det finns till och med olika nätverk med människor utan liv som än idag tror och försöker bevisa att hon mördade Kurt Cobain.
 
Hon har otaliga gånger tryckt i sig en större volym droger än vad en kamel med akut vätskebrist dricker vatten.
 
Hon är en musikalisk katastrof. Hon har skrivit en drös med genomuselt dåliga låtar.
 
Hon är ett musikaliskt geni. Hon har gjort skivan Celebrity Skin (med Hole) och framförallt skrivit låten Malibu.
 
Om man kunde vara skyldig en låt någonting så hade Malibu gjort att jag hade fått amortera med skyhög ränta resten av mitt liv. En räntesats ingen annan låt troligtvis hade kommit upp i.
 
 
http://www.youtube.com/watch?v=v0CYB5V9e64

Nyårslöftet

Jag följde någon hel säsong av idol i början när det gick för en massa år sen och nu såg jag ett avsnitt av årets upplaga. Det är hyfsad tv-underhållning men det var nästan komiskt att se hur lite ett program kan förändras på ett antal år. Det var exakt samma kommentarer från juryn, samma skämt från produktionen, det var snyfthistorien om den mobbade eleven som tog revansch, det var den olidliga spänningen när juryn röstade 1-1 och tredje jurymedlemmen skulle avgöra (vilket givetvis alltid slutade med ett ja), det var juryns "oro" efter att det inte hade kommit en enda bra på de första timmarna vilket räddades upp av några "supertalanger", det var "överraskningsmomentet" när de skulle låtsas rösta bort någon men lite fräckt svängde om med en häftig ja-kommentar, det var tjejen som hade vaknat upp på morgonen med ont i halsen men ändå lyckades ta sig vidare, det var den sista sökande för dagen som såklart avslutade programmet på topp och gick vidare. Det hela kändes som en väldigt gammal repris. Men det kan vara skönt ibland det med, man vet vad får så att säga.
 
Jag var förövrigt själv så fantasilös så jag återigen lade in en rebus där svaret var Hamburgsund. H + AMB (spjutkastaren Kim Amb) + UR + G (återigen från filmen G - som i gemenskap) + SUND (sunda människor). Jag kan pricka av husbygget från nyårslöftet. Jag ska inte låtsas som att det är jag som varit hjärnan bakom det och den här gången inte ens en stor del men det får duga för ett nyårslöfte. Grymt väder har det varit också.
 
 
 
  
 
Jag är lat med uppdateringar ibland. Funderade lite på varför jag egentligen har en blogg, en del skriver för att de är nischade på saker som folk tycker är intressanta typ mode, fotboll och bebisar, andra för att uppdatera släkt och vänner på vad som händer, en del som en dagbok för eget framtida bruk och andra vill bara söka uppmärksamhet. För den här bloggen passar i princip ingen av de kriterierna in, jag tror det för min del handlar om att få någon sorts utlopp för kreativitet. Ungefär som att försöka spela gitarr eller måla tavlor, om så bara för 10 minuter i veckan. Under skolgången blev jag sågad av mina bild- och musiklärare medan jag ofta fick beröm att jag skrev bra, så jag gör nog bort mig något mindre på den här arenan. Det är hursomhelst därför som inläggen kommer mer frekvent vissa stunder än andra. Eventuellt kommer jag skrota den här bloggen inom en tid, jag är ganska förvånad att den mer eller mindre faktiskt har levt nästan två år. 

3

 
3. Suede - The Asphalt World 
 
Mellan åren 1989-1994 var de stora frontfigurerna i Suede sångaren Brett Anderson och gitarristen Bernard Butler, de skrev låtarna tillsammans och satte bandets sound. 1994 lämnade Bernard bandet efter ett bråk med Brett och det är tveksamt om något annat band någonsin har förändrats så mycket bara för att en gitarrist har lämnat.
 
En ny gitarrist tillkom och Suede kom tillbaka 1996 med det extremt poppiga albumet "Coming Up" med hits som "Beutiful ones", Trash och "Saturday Night". 6 låtar av 10 blev singlar och det är nog det här många förknippar med Suede. Jag tycker själv att det är en mycket bra och lättlyssnad popskiva men djupet och magin i tidiga Suede, vilket jag knappt upplevt i något annat band, hade nu försvunnit. Därför är det "riktiga Suede" för mig skivorna "Suede (1993)", "Dog man star", största delen av b-sidorna "Sci fi Lullaby" och singeln "Stay Together".
 
Det började med att jag fick en blandskiva med Suede av en kompis någon gång under mina sena tonår, första låten var "So Young" och jag var fast redan efter 30 sekunder. Det cementerades definitivt efter spår 2 som var "Animal Nitrate" följt av "MetalMickey". Jag skaffade snabbt de två första skivorna och framförallt "Dog Man Star" vevades friskt och hejvilt i cd-freestylen. I början satte sig de givna låtarna som "Heroine", "We are the pigs" och "New Generation" men det fanns en okänd låt som smög i bakgrunden och sakta men säkert för varje lyssning vann mark och plockade placering på placering utan att jag själv visste om det. Helt plötsligt en dag insåg jag att det var ett mästerverk. Det var spår 11, The Asphalt World.
 
Låten är 9 minuter och 26 sekunder lång med ett gitarriskt mellanspel på flera minuter, egentligen ville Bernard Butler göra den över 20 minuter men Brett insåg vilket självmord det skulle vara och lyckades halvera tiden.
 
Texten handlar typ om prostitution, droger, storstad och att vara kär i en tjej som är ihop med en annan tjej. Inget av det hade jag ens varit nära att kunna relatera till men jag kände det som att jag förstod precis när jag lyssnade. Ibland, väldigt sällan men det händer, ser man en grymt bra film som har berört så mycket att man måste sitta ensam i tystnad någon minut efteråt för att smälta intrycken. Ungefär så kände jag under några veckor en gång i tiden varje gång jag hade lyssnat på The Asphalt World.

Var är jag?

 
 
5 Poäng:  
 
 
     +             +           
 

 
  +           +     
 

Hockeyrubriker

De två roligaste artiklarna jag läste den senaste veckan var båda ishockeyrelaterade.
 
Först hade vi Moras klubbdirektör som klädde ut sig till en björn och med hjälp av inspelade riktiga björn-ljud skulle skrämma laget när de var ute på team-building. Skämtet blev dock lite för lyckat och fick avbrytas. Flera av spelarna flydde mot skogen i panik och en av spelarna började gråta.
 
http://tv.aftonbladet.se/webbtv/sport/ishockey/article16542.ab
 
Och så hade vi häromdagen Karlskronas allsvenska hockeylag som hade inkilning för de nya spelarna. Spelarna i laget dök upp rejält berusade vid lunchtid mitt på torget i Karlskrona. De kröp omkring iklädda kjolar och underkläder, ryckte blommor ur de kommunala planteringarna, några ska ha setts klättrandes i byggnadsställningar och en spelare tog sig i skrevet och juckade när några unga tjejer gick förbi.
 
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/sverige/allsvenskan/article17281587.ab
 
Det här är ju fantastiskt roligt och jag frågar mig samma sak som när några av de högst uppsatta i SD gjorde bort sig på stan: Hur tänkte dom här egentligen? Trodde dom att det skulle gå obemärkt förbi?
 
Själv tyckte jag det var ganska pinsamt när vi tvingades stå utanför Konsum i Hallsberg och sälja "Hallsbergshäftet" för handbollsklubben. Hallsbergshäftet var motsvarande "Restaurangchansen" i Örebro med några 2-för-en rabatter med de tre restaurangerna som finns i Hallsberg (varav en som var med i häftet hann gå i konkurs innan vi sålde dom).
 
Så jag kan bara fantisera mig ångesten om jag skulle vaknat upp dagen efter att ha stått full vid lunchtid i centrala Hallsberg endast iklädd en kjol, tagit mig i skrevet och juckat åt några 13-åriga flickor.
 
Jag kan dock inte riktigt se att det skulle kunna hända.

4

4. The Pretenders - Back on the chain gang
 
Det är såna här låtar som gör att jag ångrar att jag slösade bort största delen av 80-talet med att vara spädbarn eller inte ens född.
 
Chrissie Hynde har nog en av musikvärldens coolaste och mest underskattade röster. Och frisyren för den delen.
 
Fantastiskt bra.
 
http://www.youtube.com/watch?v=CK3uf5V0pDA

Börjar bli gammal, eller?

Jag närmar mig strecket. Det berömda strecket. 30-års strecket. Jag börjar bli gammal, eller? Det kan vara den mest uttjatade meningen, att man börjar bli gammal, den har folk kört med genom hela liv. När man fyllde 6: "oj, dags att börja skolan, nu är man gammal". När man fyllde 18: "oj, myndig! riktigt gammal". När man tog studenten: "oj, nu är man verkligen gammal på riktigt!". När man fyllde 25: "oj, fan grabbar vi är knappast unga längre, nu är vi riktigt gamla!".
 
Och så kommer det ju att fortsätta hela vägen. När man fyller 40: "oj, nu nu är man faktiskt gammal". När man fyller 50: "oj, nu är man gubbe, nu är man gammal". När man går i pension: "oj, nu är man liiiiite gammal!". När man fyller 100: "hur jäkla gammal ska jag behöva bli egentligen?".
 
Samtidigt har man en helt annan åsikt när man tittar tillbaka i tiden. När man fyller 100: "oj, när man fyllde 70, då var man ung". När man fyller 70: "oj, när man jag fyllde 50, då var man ung och hade hela livet framför sig. Nu: "oj, när man fyllde 25, då var man ung och hade hela livet framför sig".
 
Där måste någonting vara fel, man kan ju inte vara gammal hela livet i nutid och alltid ung i dåtid. Så när är man gammal egentligen? Ung borde ju kunna definieras som yngre än medelåldern och gammal som äldre än medelåldern. Jag googlade fram att medelåldern i Sverige är någonstans kring 41,8 år.
 
Med andra ord så kommer jag i fortsättningen inte anklaga någon för att vara gammal förrän den har fyllt 41,8. Då däremot: "oj, över snittåldern, nu är man gammal!". Alternativt så kan man sätta gränsen vid tresiffrigt, så behöver man inte diskutera saken så mycket mer.

5-6

5. Pixies - Here Comes Your Man
 
Låten som fick mig att börja lyssna på Pixies.
 
6. Bruce Springsteen - Born To Run
 
Jag har väldigt dålig koll på Bruce, har bara hört hitsen. Men jag har en känsla av att jag borde lyssna mer. Det här är riktigt överjäkla bra.
 
Som en parentes så är introt klart likt tidigare listade Atomic av Blondie. Eller Atomic är lik Born To Run kanske man ska säga.
 
 

RSS 2.0