Hänt

En av de frågor jag genom åren oftast fått, tillsammans med frågor som "ska man kalla dig för Nils eller Nisse?" eller "ska du också bli läkare när du blir stor?" är: "är du vänsterhänt eller högerhänt egentligen?"
 
Mitt svar har alltid varit att jag helt enkelt inte vet. Min hänt-het saknar helt logik, den är situationsanpassad där varje enskild situation är unik. Vissa saker är bara helt givna att jag gör med vänster hand och vissa med höger. Men för att försöka bringa någon sorts klarhet i det hela så ska jag rada upp några situationer:
 
Kastar saker: Vänster hand
Skriver: Höger
Klipper: Höger
Delar ut kort i en kortlek: Vänster
Skalar en banan: Höger (Jag håller alltså i bananen med vänstern och utför själva skalningen med höger).
Skalar en apelsin: Vänster (Tvärtom. Hållningen med höger - skalningen vänster).
Håller i kaffekoppen: Vänster
Äter svampsoppa med sherry och ädelost: Höger
Borstar tänderna: Höger
Spelar tennis:Höger
Bowlar: Vänster
Slåss: Det händer inte så ofta men jag skulle nog föredra en Vänsterkrok framför högern i ett skarpt läge.
Kliar mig: Vänster (om det inte är just på vänsterhanden det kliar)
Vattnar blommorna: Höger
Röker en cig: Jag röker inte men hade helt klart använt Vänster.
 
Om någon analytiker eller beteendevetare ser en systematik så berätta gärna. Då slipper jag fundera vilken hand jag ska använda när det uppstår helt outforskade situationer.

Allez Paris!

Lördag till tisdag besökte jag, tillsammans med Strömbergs äldste och Fornbrants yngste, Frankrikes eleganta huvudstad Paris. Paris gav ett positivt intryck och bjöd på bland annat följande godbitar:
 
* Ett antal promenader kring triumfbågen och champ elysées. Vi bodde i närhteten. Barkväll.
 
* Paris Saint-Germain - Nice i fotboll på Parc de Princés. En riktig upplevelse och ett rejält publikdrag på en fullsatt arena. Matchen slutade 3-0 och Zlatan gjorde ett mål på straff samt låg bakom övriga två målen.
 
* En tur till och upp i Eiffeltornet. Franskt parkhäng vid Seine.
 
* En fika i Montmartres konstnärliga kvarter och en snabbvisit förbi Sacre Coeur.
 
* Kyrkogården pere-lachaise och inspaning av Jim Morrisons grav. Hans storhet gick inte att ta miste på. Bland annat stod ett hängivet fan framför graven och rökte braj med tårar i ögonen.
 
* Franskt parkhäng igen i en enorm park som bjöd på vackra utsiktsplatser, blommande blommor, gröna träd och sjöar. Fransk ätning av croissants. Beställning och drickning av specialaren "varm mjölk" (vi trodde vi beställde kaffe). Vandring förbi en liten vinträdgård.
 
* Skybar med grandiös utsikt över Paris.
 
Parisianerna var som väntat för det mesta inte helt vassa på engelska. Och vi var som väntat inte helt vassa på franska (en av oss råkade bland annat riva av ett "goddag" istället för "tack" när vi fick maten på en restaurang). Dessutom råkade en av oss gå vilse i en städskrubb när han skulle till trapphuset på hotellet och en av oss åkte på en rejäl bula i pannan när han gick in i en alldeles för välputsad glasdörr. Men efter våra egna förutsättningar klarade vi ändå helgen ganska bra.
 
Bra stad.               
 
 
 

Ingen ko på taket

Det här var första gången min nuvarande bil inte gick igenom besiktningen. Men det är ingen större fara, det blev tre punkter som ganska enkelt kan åtgärdas.
 
Om två veckor blir det en weekend till Paris och bl.a. äta baguetter, dricka beaujolais, köpa baskrar samt kolla på PSG-Nice. Zlatan är redan avstängd till matchen innan den men om han drar på sig rött kort i dagens match mot Rennes så kommer han även bli avstängd till Nice-matchen. Det blir nervöst, skulle vara lite av en flopp om han inte är med.
 
Sverige bjöd förövrigt på två trista 0-0 matcher förra/förrförra veckan, det enda roliga var kommentatorernas lysande dialog i Irland-matchen:
-"Det är många viktiga matcher. Hela den här kvalgruppen är ju som ett...som ett..hmm...som en bisvärm"
-"Som ett get-bo!"
-"Ja! Det var precis det ord som jag letade efter!"
 
Många nya skivor att lyssna igenom nu: The Strokes, Johnossi, Yeah yeah yeahs, Hästpojken, Suede. Håkan Hellströms nya singel är ju bra också (och farligt lik "when you were young" med the killers).
 
Om någon vill utmana på quiz-kampen så heter jag Nilsur där. Lite fånigt namn, jag vet. Tänkte det skulle låta coolt-isländskt men det blev mer som typ en brun sagofigur med svans i en bok skriven av Elsa Beskow. Jag är ett relativt enkelt motstånd så vill ni öka er statistik -utmana!

π

* (en varning för ett nördigt inlägg)
 
I trean på gymnasiet, när vi var som mest skoltrötta ägnade jag och en klasskompis mattelektionerna åt att lära oss så många decimaler av pi utantill som möjligt. Det skulle bli vårat party-trick. När andra människor vid festliga tillfällen visade att de kunde svepa 3 öl på några sekunder, imitera kändisar, stå på händer eller spela gitarr så var tanken att vi skulle kunna rabbla pi.
 
Jag var som mest uppe i 150 decimaler utantill (vi båda hamnade där någonstans), alltså :
 
3.141592653589793238462643383279502884197169399375105820974944592307816406286
2089986280348253421170679821480865132823066470938446095505822317253594081284
 
Sen var jag tvungen att sluta då jag insåg att det skulle bli mer en partydödare än en partyhöjare då folk antagligen skulle bli mer oroliga än vad de blev imponerade. Det är dock inte så svårt som det låter att memorera, om man ägnar ett antal matte-lektioner åt det så sätter det sig faktiskt mer än man tror. Man börjar hitta mönster som egentligen inte finns och relatera till saker som riktnummer, årtal och yatzy-slag.
 
Nu, cirka 8 år efter att jag senast tog fram dessa pi-takter så testade jag med Rickard som domare hur mycket som satt kvar i skallen och resultatet blev (med undantag att jag fastnade lite på någon siffra):
 
3.1415926535897932384626433832795028841
 
37 decimaler fanns kvar jämfört med de 150 när jag hade mina glans-dagar. På 8 år har jag alltså tappat 113/150 = 75,3 % av min pi-förmåga.
 
Fortsätter det i den takten så kommer jag kunna pi med 9 decimaler när jag är 37 år:
 
3.141592653
 
Och pi med 2 decimaler när jag är 45 år:
 
3.14
 
Alltså ungefär vad man behöver kunna för att ha någon praktisk nytta av det.
 
 
När det gäller världsrekordet i att kunna pi utantill så ligger vi dock i lä... inte helt otippat så innehas det av en japan:
 
"Rekordet i att komma ihåg pi utantill har japanen Akira Haraguchi som i juli 2005 rabblade otroliga 83 431 st korrekta decimaler direkt ur minnet. Under rekordförsöket kom han av sig efter tre timmar och bet ihop och började om. Han slog sedan sitt eget rekord 3-4 oktober 2006 när han lyckades räkna upp de 100 000 första decimalerna på 16,5 timme."
 
Att memorera 100 000 siffror i rätt ordning är ganska starkt, där snackar vi party-trick. Då har man säkrat upp aktiviteter för såväl förfesten, festen som efterfesten. En riktig helkväll på 16 och en halv timme.

RSS 2.0