Den som riskerar minst vinner minst

Vårt fotbollslag var under ungdomsåren riktigt talangfullt. Vi vann en hel del cuper och vi spelade några år i Örebro läns bästa serie för vår ålder mot lag som Forward  och Ösk Ungdom och vi vann även den serien någon gång. Ett år hade tränaren fått för sig att jag skulle lägga våra straffar, en uppgift som jag egentligen var för feg för när jag var 12, men jag sa såklart ja åt detta eftersom det var hedersamt att på pappret vara straffskytt och jag tänkte att det ändå aldrig skulle hända att det blev någon straff.
 
Men så plötsligt hände det. En mulen höstkväll, ungefär när löven precis hade börjat falla och det hade börjat komma rök ur munnen när man andades, så blev Kosmin fälld i straffområdet borta mot Karlslund på Rosta Gärde. Visselsignalen lät inte vänta på sig och domaren pekade resolut på straffpunkten. Det återstod några minuter av matchen och Karlslund ledde med 4-3. Jag hade gjort en slätstruken insats så långt och med en puls på 370 så gjorde jag mig så liten som möjligt och smög hemåt mot vårat straffområde i hopp om att allt var bortglömt. Det blev ett par sekunders tystnad som brutalt bröts av tränarens skrik: "Niiiiissssööööö! Du tar den!!" Min första tanke var att skylla på en nyinträffad knäskada och halta av planen men sen tänkte jag att nu får jag rycka upp mig, det här kan jag inte banga ur. Jag tog bollen och vandrade den gröna milen mot straffpunkten samtidigt som någon lagkamrat påminde mig om att: "kom igen nu, du måste sätta den här annars förlorar vi".
 
Under en av mina favoritscener i den fabulösa serien "Spung" (enligt mig den bästa svenska tv-serie som någonsin gjorts) som gick i två säsonger under gymnasietiden så går Pelle iväg för att fråga en tjej han är kär i om hon vill gå på balen med honom. Efter ett tag kommer han tillbaka och är jätteglad. - Hur gick det, sa hon ja? frågade kompisen Kim. - Nej hon sa nej såklart. -Varför är du så glad då? - För att jag vågade fråga. Pelle tog straffsparken helt enkelt. Han missade men han gav iallafall sig själv chansen att lyckas.
 
Nyligen fick jag straff igen, bollen låg till och med riktigt fint upplagd och det var bara att ta sats och slå till. Det var ett läge som antagligen inte kommer att dyka upp igen men till skillnad från Pelle så sköt jag inte. Att inte ens ta chansen är betydligt värre än att missa. Det du inte gör ångrar du som Andy säger. Klyschiga klyschor som "den som inte riskerar något kan inget vinna" och "no guts no glory" är trots sin klyschighet underskattade livsmotton. I fortsättningen ska jag i alla situationer tänka: -Nissö! Du tar den! och skjuta från alla vinklar. Om det så gäller att hålla ett tal på engelska inför hela kongressen i vita huset.
 
Och känslan när den sitter gör det värt alla tidigare missar. Straffen mot Karlslund satt stensäkert i målvaktens vänstra kryss och matchen slutade 4-4. Jag sov som en prins den natten och jag kände mig som en filmstjärna och fotbollsproffs på samma gång i skolan dagen efter. Hade jag missat så hade jag inte ångrat idag att jag sköt, det hade jag däremot gjort om jag hade bangat ur. Pelle blev överkörd av en buss och dog i det sista avsnittet säsong 2 av Spung men han kunde iallafall somna in med den sköna vetskapen att han hade vågat.
 

Kommentarer
Postat av: rickard

Bra skrivet shanti! Tänkvärt! Det blir 5 av 5.

2012-11-04 @ 11:08:20
Postat av: Nils

Den kommentaren får du 5 av 5 på.

2012-11-05 @ 16:17:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0