En snabb piskande kommentar

Det är många gånger genom livet man hamnar i situationer där man bara har någon sekund på sig att leverera en perfekt, smart eller häftig kommentar. En viktig egenskap som jag skulle vilja ha, men alltid har varit ganska usel på. När man var liten till exempel kunde man komma i bråk med någon i skolan eller så kom någon kom fram och var kaxig helt plötsligt, dessa strider förlorade jag oftast (om man inte hade en kompis med rapp käft i närheten som kunde backa upp) och man fick gå hem arg. Ibland framåt kvällen kunde man sen komma på det, "så skulle jag ha sagt!". På mitt första jobb hamnade jag också ofta i situationer som man hade behövt vara bättre på dom sekundsnabba sylvassa kommentarerna. Ibland i olika sammanhang får man skit av någon eller kritik som känns orättvis och man vill snabbt som en kobra kunna hugga tillbaka och ge svar på tal.

Ett annat exempel som jag minns är när jag var typ 20 år och var på restaurang "Efesos" med några kompisar då jag såg en tjej jag kände litegrann och var lite intresserad av och jag tror hon gillade mig tillbaka. Hon satt vid ett bord och åt med 5 tjejkompisar och jag såg min stora chans. Utan någon som helst plan stegade jag fram och sa hej. Hej! sa hon och log. Nu hade samtliga vid bordet slutat äta och satt vända mot mig. 12 stycken tjej-ögon tittade på mig och väntade på att jag skulle säga någonting. Min hjärna gick på högvarv och letade efter den där coola avgörande kommentaren men istället kraschade den. Jag fick inte fram ett ord och det var knäpptyst i cirka 5 långa sekunder. Jag kände mig som Stig-Helmers tvillingbror och skulle precis acceptera ett ytterst svidande nederlag och bara gå därifrån, ut från stället, leta upp första bästa eka och riktigt snabbt ro ut till någon obebodd ö i hjälmaren, då hon kom till min undsättning och tog tag i konversationen. Under omständigheterna kom jag därifrån till slut med lite av hedern i behåll iallfall.

Ju äldre man blir desto mindre viktiga blir turbo-kommentarerna, så till vida att man inte har ett jobb som kräver det till exempel advokat eller komiker, men idag dök det upp en, iallafall till viss del sån situation. Jag mötte en person som jag inte sett på länge men gärna ville göra ett bra intryck på. Vi var på väg åt olika håll i den långa korridoren och personen sa i farten "hur är det med benet? är det bättre?" Det fanns nu bara tid och utrymme för en enda snabb kommentar tillbaka. Hjärnan gick återigen på högvarv.

Till svar for det ur mig: "jo tack, det knallar och går!".

Stig-Helmers tvillingbror, nu med gubbhumor, som var framme igen? eller ett genialiskt svar?
Jag vet inte, gränsen är ibland hårfin. Men instatsen var nog bättre än den på Efesos iallfall och dessutom är det is på hjälmaren nu.


Handboll

I torsdags var jag nere och hälsade på när laget tränade i kumlahallen. Tydligen kör vi torsdagar i Kumla nuförtiden för att kunna matcha mot deras lag men det blir ju bara närmare eftersom halva vårt lag bor i Örebro. Två stycken lill-fingrar gick ur led under träningen. Första gången blev det som en stor vit knöl högt upp på fingret, spelaren (som var Indika) skrek som en stucken gris när en nån drog fingret rätt. En kvart senare hände det igen, den här gången för en Kumla-spelare. Det här var värre, fingret stod 90 grader åt fel håll. Trots att det såg jäkligt äckligt ut så hade jag stora problem att hålla mig för skratt. Hur ofta händer det två gånger på samma träning liksom?

Imorgon ska jag följa med till Stockholm och hjälpa till med coachningen i den superviktiga matchen mot MP, eftersom Macke ska spela och han som brukar coacha inte kunde följa med. Får se om det blir sidleds-hoppande Staffan Olsson stil eller lite mer lugna Ola Lindgren stilen.

Häftig match igår i semifinalen mellan Serbien och Kroatien. Galen stämning på läktaren (EM är i Serbien), tyvärr hände det en tråkig grej när en i publiken kastade en dartbil och satte den mitt i "bulls-eye", i ögat på en serbisk spelare som nu kanske mister sitt öga. Lite av en miss, framförallt eftersom snubben träffade en spelare i sitt egna lag när han hade siktat på Balic i Kroatien. Serbien vann matchen och är i final mot Danmark.

För övrigt så var det några sidors reportage om min förra lägenhet i kyrktornet (där jag bodde i 5 år) i söndagens NA-bostad. Lena, som jag bytte med hade fått det riktigt snyggt i lägenheten måste jag säga.


Ibland är det bättre att inte krångla till det

I morse när jag skulle ta bilen till föreläsningen (min cykel är ur funktion) så hade låset frusit. Jag fick i nyckeln men den gick inte att vrida, jag stod flera minuter och försökte med all min kraft få upp låset, utan resultat. Stressad skyndade jag iväg till ica för att lösa problemet. De sålde inte låsolja så jag köpte en tändare istället (närmaste mack är vid svampen och dit skulle jag aldrig hinna). I 10 minuter stod jag och eldade på låset och nyckeln med min tändare men återigen utan resultat. Nu var goda råd dyra och som en sista chansning ringde jag mina närboende kompisar, inget svar.

Då gjorde jag det det enda rätta och gick och köpte semla istället. Jag är oerhört svag för semlor. Skulle man rada upp alla semlor jag någonsin ätit så skulle raden gå ungefär från Trelleborg i söder till treriksröset i norr. När jag satt och åt den funderade jag på hur enkla saker ibland blir bättre än när man överanstränger sig och krånglar till det. Grädde, mandelmassa och bröd. Hur svårt är det? Vem som helst hade kunnat komma på receptet men det slår alla andra bakelser.
Fotboll är en av världens största och roligaste sporter. En boll som man sparkar på och två mål, enklare kan det knappt bli att komma på. Ramones ett exempel på ett av många band som blivit berömda trots att de inte använder mer än typ 3 ackord. En uppsats på 15 sidor är bättre än en uppsats på 30 sidor där 15 sidor är poänglösa.
Listan kan göras lång.

Senare gick jag till statoil vid svampen, för att lösa lås-problemet, och köpte låsolja som jag lade i fickan innan jag gick till bilen. När jag sen skulle plocka fram den fick jag upp två tuber, jag hade haft en där hela tiden som jag lagt i fickan i början av december för säkerhets skull eftersom det här händer min bil varje år. Om jag bara hade stannat upp en sekund och tänkt, eller känt i fickan på morgonen så hade jag fått upp dörren och kommit iväg.

Istället krånglade jag till det. Som jag ofta gör.

Å andra sidan... Då hade jag aldrig fått uppleva semlan, och den var lätt värd en missad föreläsning.

Livet går vidare

Men det får Sverige svårt att göra i handbolls-EM, efter att man förlorat mot Tyskland. Verkade inte som spelarna förstod hur viktig matchen var och nu har man bara en poäng med sig i mellanrundan. Pascal Hens för övrigt, hur länge har han haft sin tuppkam? Föddes han med den frisyren?

Har varit "ledig" idag, grymt skönt. Då kan man lusläsa tidningen till frukosten. Idag fick man veta att ett kriminellt MC-gäng har stationerat sig i Hallsberg. Stod även om en äldre man som blivit tagen när han försökt snatta ett paket blöjor. Det måste på nåt sätt ha känts som höjden av förnedring när dom ertappade honom och han fick plocka fram paketet.

Ja det händer mycket. Idag dog Ioan Ursut, killen som 1991 rymde från Kumla tillsammans med en medfånge och satte skräck i oss unga sydnärkebor. Eller skräckblandad förtjusning skulle man kunna kalla det. Under ett par dagar såg folk Ioan Ursutar överallt, i varje hörn. Jag och en kompis gick runt i Hasselback-skogen med walkie talkies och letade, vi hittade inte honom men vi ansåg att vi såg flera olika spår. En annan elev hade tyckt sig se en skymt av honom vid mullestenen bakom Stocksäterskolan på en rast. Det visade sig senare vara fel. Ursut greps iallafall efter 5 dagar efter att en polishund hittat honom i en buske. Var minns jag inte men tror inte det var i närheten av våra trakter.
Han gjorde ett antal lyckade rymningar från olika fängelser, han var grym på att rymma. Skulle inte förvåna mig en sekund om han redan rymt från sin lik-kista.

I veckan började jag c-kursen. Den verkar roligare än b. Vi är ca 8 personer, verkar vara ett kul gäng. Sista tentan på b gick dåligt, antagligen för att jag var kaxig för några inlägg sen. Men alla hade blivit godkända iallafall, troligtvis rättade greken snällt.
Annars har inte mycket hänt senaste dagarna. Har tagit fram gitarren igen men inser att jag är för talanglös. Kan spela hela "Malibu" med Hole, men det låter förjävligt. Jag fullkomligt slaktar en av världens finaste låtar. Får nog lägga ner.

Trevlig helg.


Soffpotatis

Om soffpotatis var som det låter, en maträtt, så hade jag kunnat mätta 10 hungriga alfa-vargar. För idag har jag nog varit Örebros största soffpotatis. Finns en del saker som jag skulle behöva uträtta men efter att ha sett samtliga skid och skidskyttelopp så fastnar jag istället ytterligare ett par timmar i soffan framför datorn där jag t.ex. sista halvtimmen har ägnat mig åt att läsa igenom samtliga 97 menlösa kommentarer till ett blogginlägg på "superbloggen" på aftonbladet, och då var inte ens själva blogginlägget speciellt bra eller intressant. Bra jobbat. 

Idag drar handbolls-EM igång så ikväll blir det soffan igen. Men men är det någon gång man har rätt att vara en soffpotatis så är det trots allt en kall söndag i januari i Sverige.

Helgen har varit kort och rolig med oväntade och magnifika inslag. Som en helg ska vara.

Nej nu ska jag till slut resa på mig och fixa nån sorts middag. Skafferiet är nästan tomt, men tror det finns potatis iallafall.

Dilemma

Röntgensvaret visade det jag egentligen redan visste, att korsbandet är av. Det positiva var att skadan var isolerad så menisken var i sin ordning. Nu ska jag bestämma om jag ska operera eller inte, ett val som gör mig illamående.

Om jag väljer att inte operera så kan jag sakta men säkert återgå i full träning och spela handboll eftersom jag har tränat upp benet så pass bra så det är stabilt nu. Risken är då att det smäller igen och menisken kan ta skada och eventuellt ge men som kvarstår.

Väljer jag att operera så försvinner de dryga 4 månader och oräkneliga timmar jag tränat, kämpat och gnetat på rehabcenter och jag får börja om från början med kryckor ca 5 veckor. Efter det blir det rehabträning i princip varje dag i ca 8 månader innan benet är 100%. Det känns ungefär lika spännande som att sträckläsa alla Gustav Frödings diktsamlingar med Änglagård 3 på repeat rullandes i bakgrunden. Jag vill dock kunna spela handboll, om jag ska spela mer, utan att vara orolig. Jag vill kunna spela tennis och badminton tills jag är 97 år, jag vill åka ett antal vasalopp till och kunna slänga mig utför en slalombacke och kunna lita på benet till 100%.'

Det blir nog bra hursomhelst men ibland önskar jag att man slapp fatta sina egna beslut...


Måndag 9e

Jag vill inleda med att dela ut lite negativ kritik till pressbyrån vid universitetet. Dom gör för små lock till kaffemuggarna så man får inte helt på dom. Satt i datasalen och skulle dricka från hålet i locket som man brukar, då locket ramlade bort och muggens hela innehåll hamnade över tangentbordet, mina papper, min jacka och mig. Gick runt och luktade kaffe latte resten av dagen.

Med det sagt ska jag skriva lite om helgen som varit. På fredagen var jag med Andy till Odensbacken, IKEA och Marieberg. Till alla hungriga kan jag säga att IKEA har sänkt priset på korv med bröd, från hutlösa 5kr till det lite mer humana priset 4kr. Jag kostade på mig en. På Marieberg besökte vi Gattas café "Jakobs", semlorna var mycket fina, betyget blir 5 Nissar av 5 möjliga. På kvällen Olearys med samma kille och Linus.

På lördagen var det ösk-hkj. Förlust igen tyvärr och kliade lite i kroppen att man inte kunde vara med, speciellt som ösk-spelarna drygade sig. Till aftonen spelade vi sällskapsspel och var till "Stora Örebro", första gången jag var där, bra ställe. Söndagen innefattade inte mycket mer än tour de ski och Hellners uppvisning igen och en långpromenad.

Nu blir det att fixa mat. Blir något med kräftstjärtar ikväll.

En gammal Jetta

Drömde om min gamla Jetta -84 inatt. Vilken bil det var, min första bil. Den som hade haft 18 ägare innan mig. Den som hade en upphöjd bakdel och var rostigare än alla andra bilar. Den som hade en manuell choke. Den som folk inte ville åka med (inte för att den var osäker utan för att dom skämdes). Den som eleverna stod uppradade och hånskrattade åt varje morgon när jag rullade in till mitt jobb på Sjöängskolan. Den som alltid fastnade i poliskontrollerna. Den som fortfarande luktade lite wunderbaum efter ägare nummer 12. Den som hade en tuta som lät som ett spädbarn med kolik. Den som gick från 0 till 100 på ca 12 minuter.
Det var en fin dröm. Min nästa bil blir återigen en Jetta -84.

Varför denna "hype" för junior-vm i ishockey? nej gårdagens idrottshjälte heter utan tvekan Marcus Hellner, killen åker ikapp 2.30 min på röddräkten och tar in 1.15 på Cologna över 32 km i tour de ski. Finns ingen som kan ta ut sig som honom. Han kör tills krafterna är helt slut och man tror han ska dö sen kör han lite till och ökar farten ett hack till. Lite som min gamla Jetta -84.

Fick tillbaka tentan på tidsserie-prognonsmetodiken och fick VG, den där magkänslan hade fel, fattar inte hur det gick till. Jag kommer inte ihåg men jag måste ha fuskat på nåt sätt. Har gjort VG på alla salstentor utom
en någonsin på universitetet, trots att jag ibland kunnat dom ganska dåligt. Alla mina arbeten, inlämningsuppgifter och hemtentor brukar bli ganska dåliga och i bästa fall godkända, absolut inte mer. Det är märkligt, tror att det har att göra med att jag är en extrem tävlingsmänniska. Hatar att förlora. Inne i salen med pennan i hand, instinkten påslagen och fem timmar till godo så vägrar jag ge mig förrän jag har rätt svar. Inte ge upp, utan ta ut alla krafter. Något jag har lärt mig av Hellner och min gamla Jetta -84.

Idag blir det ut och för att använda ett vuxenord, göra "ärenden". Det får bli att ta Golfen, en helt okej bil. Men en manuell choke och en erfarenhet som en Jetta -84, det har den inte.

Trevlig trettondag!

En odräglig jävel

Det var en ljummen sommarnatt för många år sen. Jag, Tobias och Rickard var i Stockholm ett par dagar och bodde i Rickards lägenhet, nu stod vi vid slussens tunnelbanestation och jag var på ett otäckt dåligt humör efter att vi precis missat en konsert med broder daniels sångare Henrik Berggren på frihamnspiren (ett band jag lyssnade ohälsosamt mycket på under en period i gymnasiet). Vi hade kommit iväg försent som vanligt och stället var fullt och utsålt.

Då kommer det fram en hemlös, troligtvis alkoholiserad gubbe till mig och frågar vilket tåg han ska ta för att komma fram till centrum. Jag kommer inte ihåg exakt vad jag svarar men i det tillstånd jag befinner mig i så säger jag någonting mycket drygt och nedlåtande. Chockerad tittar han på Tobias och Rickard och säger med ett lätt darr på rösten: "det var en odräglig jävel" innan han linkar iväg.

Då det värsta jag vet och det jag kan bli mest förbannad på är när folk trycker ner svaga så är det här såklart oförlåtligt. Såna människor som försöker vinna poäng genom att sparka på de som redan ligger är loosers i mina ögon, en skara med loosers jag själv nu anslöt mig till. Det bestående minnet från den här kvällen blev därför inte den missade konserten, det blev gubbens besvikna blick innan han försvann iväg. Knappast en motivationshöjare för hohom att ta tag i sina problem och jobba sig tillbaka in i samhället. Vad ska man göra i ett samhälle som består av såna där odrägliga jävlar? Varför inte fortsätta umgås med flaskan istället? Den hånar ju iallafall inte.

Mitt budskap blir nu därför: visa respekt mot alla människor, speciellt såna som är i samhällets bottensskikt.
Det skriver jag inte främst för att försöka vara någon sorts ängel eller nån jäkla Karl Bertil Jonsson utan mest av egoistiska skäl. För att rena samvetet och sudda ut minnet.
Minnet av den där odrägliga jäveln en augustinatt vid slussens tunnelbanestation.

2012

Jag har en mycket fin magkänsla att det blir ett grymt bra år. Min magkänsla har inte alltid rätt men ganska träffsäker är den. Innan 2011 till exempel sa den att det blir både ett bra och dåligt år och det blev det. En sån här fin magkänsla har jag inte haft sen inför 2008, då hade den däremot fel.
Nyårsfirandet var lyckat. Var hemma hos Dunder där det bjöds på mat och dryck mm. Tror inte någon gick vare sig hungrig eller törstig därifrån.

"Tiden går fortare och fortare ju äldre man blir" är ett väl använt citat. Så kan man själv uppleva det också. Det finns en teori på det, som jag tror hårt på. Givetvis går tiden lika fort hela tiden och åren är lika långa (om man bortser från skottår) men man relaterar hastigheten olika för varje år. Ett år för en 80-åring till exempel är bara en åttiondel av dennes liv medans det för en 5-åring är en femtedel av sitt liv. När man tänker tillbaka över året relaterar man farten då helt olika beroende på hur länge man har levt. Ett år upplevdes därför som en längre tid när man var yngre än man gör idag. När man väl är mitt inne i timmarna/dagarna/åren så känns det däremot lika.

Första dagen på det nya året började som det gör för väldigt många människor världen över, med bakfylla. Konstigt sätt egentligen att hylla ett nytt år, att må dåligt den första dagen. Hamnade en stund framför Ivenhoe, det måste vara den film jag sett flest gånger utan att någonsin sett hela sammanhängande. Han valde som vanligt fel tjej i slutet.
Idag var det dags att släppa hörnflaggan och komma in i matchen igen. Har hunnit med plugg, rehab c, stan och fotboll hos Rickard.


RSS 2.0