Sviterna av en sargad stad

Skulle gå till I3 och träna tidigt på förmiddagen igår, det var tomt på folk ute i vanlig söndagsförmiddags-anda. Som att hela staden låg hemma och sov ruset av sig. Jag tog som vanligt genvägen på stigen vid golfbanorna och en tjej i 20-års åldern kom från ett annat håll och svängde in på stigen framför mig, hon pratade i telefon och såg inte att jag kom en bit bakom. Eftersom jag höll ett bra mycket högre temo än henne så tog jag in för varje steg och närmade mig. Då inträffar följande:

Hon avslutar sitt samtal, kollar bakåt och ser då mig bara ett par meter bakom. Hon hoppar till och börjar springa!! ja hon började faktiskt springa och fortsätter med det tills hon är utom synhåll. Helt förstummad funderade jag på om det verkligen hände, det som just hände. Jag kom fram till att det gjorde det och jag tror inte jag någonsin i hela mitt liv har känt mig så förolämpad. Ett par minuter gick jag och hatade henne med hela mitt hjärta men sen insåg jag att det såklart inte var henne jag skulle hata utan de sexualbrottslingar och rånare som har härjat i Örebro de senaste åren (antagligen var det värst för henne som blev rädd). Vad är det för jäkla värld man är i om man inte som kille kan gå ut och gå utan att bli tagen för en sexförbrytare och ännu värre då att vara tjej och behöva bli rädd för att en kille går bakom en ljus förmiddag. Även om de flesta överfallen här på sista tiden är uppklarade så insåg jag att det kommer nog sitta kvar i en sargad stad i många många år.

I fortsättningen när jag lämnar min lägenhet ska jag alltid ha med en vit flagga som jag viftar med om det kommer någon annan människa inom en radie på 50 meter. Samtidigt ska jag spela en freds-fanfar på en trumpet. Ikväll blir det ut och fira Valborgsmässoafton, får väl bli taxi hem så man inte skrämmer någon. Notan sätter jag upp på Eliasson och Hagamannen.




 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0